Den lätt infekterade debatten mellan fantomer och traditionella bryggare rasar vidare. Två läger har skapats, inte minst i Belgien där det kulturella och historiska arvet kanske tas på större allvar än någon annanstans. Onekligen en debatt spännande att följa och engagera sig i. Men måste man välja sida?

Å ena sidan. Jag älskar mångfald. Jag är oerhört glad över att fantomerna klivit upp på scenen. För en sak är säker, det skulle inte ha funnits lika mycket och lika bra öl utan dem. Få fasta bryggerier vågar satsa helhjärtat på det mer oväntade, på det smakrika, på det som utmanar och utvecklar våra sinnen. Det kostar att investera och köpa utrustning. Räkningar, hyror och skulder ska betalas. Fasta bryggerier är och kommer alltid att vara beroende av en viss volymförsäljning för att överleva. Och som alla vet är det sällan en ”storsäljare” är samma sak som en ”smaksensation”. I synnerhet nya bryggerier är tvungna, tror de i alla fall, att göra övervägande publik eller, du väljer här, tråkig öl för att få stålarna att rulla. Färre fantomer skulle innebära mindre spännande öl, så enkelt är det faktiskt. Vidare ska vi vara extremt tacksamma för alla sparkar de slumrande, mätta och dästa drakarna fått i röven. För det är fantomerna och de före detta hembryggarna som gått i bräschen för hela den nu världsomfattande och nödvändiga revolutionen.

I ena ringhörnan: BBP

Å andra sidan. Mitt resonerande och inkännande jag kan förstå alla som sliter, kämpar och förstör sina ryggar för att få det att gå ihop. Jag kan förstå irritationen, eller kanske snarare avundsjukan, över att fantomen tvärs över gatan får det mesta serverat bara genom att skicka ett mejl till de Proef i Belgien (förvisso en grovt förenklad beskrivning om du frågar fantomerna själva). Sant är dock att de kan lägga mer tid och energi på att synas och höras i ”rätt” forum. Svala snubbar som vet exakt vilka strängar de ska spela på för att få cred och uppmärksamhet. Den gode Mikkeller till exempel, någon sa att han är ”mer affärsman än bryggare”. Hur riktigt det påståendet är vet jag inte. Och jag vet inte om jag bryr mig heller. Men jag förstår som sagt varför de som tar stora ekonomiska risker blir provocerade, det ÄR ganska mycket räkmacka på sina håll.

Inga fasta bryggerier skulle heller kunna spotta ur sig lika många olika sorter och påfund, apropå Mikkeller och räkmackor. Han har själv sagt att ”ölskapandet inte är någon avancerad vetenskap, att jag släpper nästan allt jag kommer på och att det är upp till var och en att köpa eller inte”. Den lyxen kan få andra unna sig, att ”släppa nästan allt man kommer på”. Han har ju en poäng, ingen tvingar någon att köpa något. Men lite cynism går ändå att ana i det resonemanget. Personligen skulle jag aldrig använda mina följare som försökskaniner. Personligen skulle jag aldrig släppa någonting som jag själv inte var nöjd och stolt över, och bevisligen har Mikkeller krängt en hel del mindre lyckade experiment genom åren. Bara för att han kan liksom. Sådant retar givetvis också upp den som endast har möjlighet att lansera max tre-fyra-fem öl om året. Att Mikkeller också slänger fram ett mästerverk med jämna mellanrum är en annan femma.

Utifrån ett rent konsumentperspektiv skulle det hur som helst vara bättre om alla koncentrerade sig på sina egna produkter istället för att hetsa upp sig över vad andra gör eller inte gör. Märkligt nog är det mest nya bryggare/bryggerier som verkar klaga. Jag menar, de visste ju om förutsättningarna, att det finns fantomer där ute. Att det finns ”beer designers”, om man vill använda ett nedsättande uttryck, som släpper en ny bärs i veckan utan att själva få diskbrock eller maltdamm i ögonen. Bara att acceptera, bita ihop och se till att göra bra öl själv. Våga satsa, våga vinna, skita i att göra ännu en standard-IPA enligt formulär 1A. Det går ju uppenbarligen att välja sina egna och unika vägar, det har tillräckligt många fasta bryggerier visat vid det här laget. Visst, du måste ha ett par storsäljare i portföljen, i alla fall om du sitter fast i bankens klor. Men alldeles för många är alldeles för fega, okunniga eller traditionsstyrda, och det är ju knappast fantomernas fel.

Måste man välja sida? Nej. Ytterst få företeelser här i världen är antingen svarta eller vita. Det går att ta till sig båda sidornas argument. Tack och lov är det ändå rätt få som har valt öppen strid (någon som kommer ihåg Metallica Vs Napster?), de flesta traditionella bryggare verkar köpa läget och just koncentrera sig på sina egna verksamheter. Nog bäst så. För en strid mot fantomerna kan inte vinnas, annat än möjligen lokalt, eftersom vi ölälskare inte vill att fantomerna förlorar. Det är vi konsumenter som till syvende och sist bestämmer. Vi vill ha mångfald. Och där valde jag nog sida lik förbaskat.